Without you two, my closest, it is not always easy.

Det kommer perioder, dagar och stunder för mig när det bara har rasat för mig. Jag har två stycken vänner som jag verkligen behöver då, men dom är flera mil ifrån mig. Just mina närmsta och bästa vänner. Saknar er så himla mycket.. De är ju bara jag kvar här, känns så konstigt utan er i närheten. Ett stort tomrum helt enkelt. De blev för mycket förändringar på en gång bara, som påverkade mig väldigt mycket. Vi har alltid varit rädd om varann och tagit hand om varann. Funnits förvarann och stöttat varandra. Jag har ingen vän som gör de som ni alltid gör. Det är riktigt jobbigt när ens nära bästa vänner hamnar långt ifrån en bara sådär. Just nu mår jag bara så skit!!! Jag tänker för mycket och har så mycket ångest just nu! Jag skulle bara vela prata ut med er båda nu, ha er här brevid mig. Jag vet att ni inte varar förevigt där ni nu bor, ni kommer hem till Lulehålan inom en tid. Så jobbigt när ni inte är här, jag behöver er så mycket! Vänner är viktiga och ni ska vara rädd om dem! Att ha sina bekymmer och känslor inom sig själv är inte bra. Jag har inte förlorat dom, de är bara inte här för orsaker. Kajsa och jag pratar i tlfn ungefär en gång i veckan, fler om det går! Frida är här och hälsar på, lov och helger. Vi pratar i tlfn mycket också. Men, man behöver sina vänner NÄRA en själv.

Liter bilder på oss tre under åren. Minnen som vi bildat och som jag bara vill spola tillbaka. Vi hade alltid så roligt, mycket påhitt och skratt.