Jag känner inte igen mig själv, vad höll jag på med egentligen..? Det är i alla fall borta nu, allting är bra nu. Jag har ingen ångest för det, jag hade ändå roligt den tiden! På ett sätt saknar man de, aldrig nå bekymmer. Men det säger ändå stopp, för de är inte de livet jag vill leva egentligen. Finns många andra kvar, som har det mer svårt att ta sig ut. Men min Stop signal kom i rätt tid, som tur var! Ung och dum, de är väl inget ovanligt =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar